Om kriget kommer: inbilla dig inte
att samhället kommer att ta hand om dig.
Numera är det upp till dig själv att se till
att du inte börjar svälta.
– Man bör ha så att man klarar sig utan samhällets stöd i 72 timmar, säger Christina Andersson,
expert på riskinformation vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
72 timmar är lika med tre dygn.

text Svante Lidén foto Stefan Mattsson

Sverige kan slås ut av naturkatastrofer, sabotagehandlingar eller i allra värsta fall krig.

Oavsett vilket så är vi illa rustade.

Hur du än löser den första akuta tiden så finns det inga garantier för att hjälpen når fram till dig efter de tre dygnen. Och det behöver inte ens handla om krig. En stort elavbrott räcker för att lamslå samhället.

– Du kommer inte att kunna tanka bilen, transporterna kollapsar, kommunikationerna fungerar inte, säger Christina Andersson.

– Kunskap hjälper oss att påverka hotfulla och riskfyllda situationer. Men de flesta av oss har inga egna erfarenheter av stora kriser och har svårt att ens föreställa sig vad det skulle innebära när allt det vi är vana med försvinner.

Under första världskrigets sista år skakades Sverige – som stod utanför kriget – av hungerkravaller. Regeringen insåg att något måste göras för att vi skulle kunna klara oss under en avspärrning.

1916 inrättade regeringen Lager- och kylhuskommittén, som fick till uppgift att rädda oss undan avspärrningssvälten. Nio för tiden enorma lagerbyggnader uppfördes och ingen mindre än stjärnarkitekten Gunnar Asplund, mannen bakom Stockholms stadsbibliotek och Skogskyrkogården, anlitades för den yttre formgivningen.

Man känner onekligen historiens vingslag högst upp i lagerhuset i Vara som på sin tid dominerade slätten totalt. Det är det enda som fortfarande är i drift, dock inte som beredskapslager. Lagerhuset i Eslöv finns också kvar, men inte det heller som beredskapslager utan som ett ovanligt snitsigt bostadshus. Alla de andra lagerhusen är rivna.

Efter första världskriget skedde en enorm utbyggnad av beredskapslageren i landet. De fanns överallt och såg till att Sverige skulle ha tillräckligt med baslivsmedel, drivmedel och så kallade insatsvaror till jordbruket för minst ett halvt år. Efter murens fall och inträdet i EU avvecklades allt. På nyårsafton 2001 var allt klart. Lagren var tömda.

– Det fanns lager med mjöl, socker, oljor och andra basvaror över hela landet. Inte minst i Norrland, dit transporterna var långa och där det också fanns mycket militär, säger Magnus Dyberg-Ek, verksamhetssamordnare vid MSB.

– Lagren avvecklades i och med att vi gick in i EU och det militäras hotet bedömdes ha försvunnit. Vi hade också lager för ”insatsvaror” för jordbruket, det vill säga frön, utsäde och gödning så att vi skulle kunna fortsätta att odla. På lång sikt. Att försörjningen ska fungera i ett krisläge bygger på att EU och logistiken fungerar

Mycket av det som fanns i lagren var känsligt, så det skedde en ständig omsättning. Dock såg man till att hålla lagren fyllda. 260 000 ton varor åkte in och ut varje år. Men det var inte bara livsmedel som lagrades. Det finns osannolika bilder där man ser folk ro omkring på oljesjöar in enorma bergsrum.

Vad hände med oljelagren?

– Oljelagren avvecklades på 1990-talet. De fanns runt om i landet och var enorma. Nu är de tömda, sanerade och plomberade. I vissa fall används de till annan verksamhet, säger Magnus Dyberg- Ek.

Kan de användas igen?

– Det är ett stort företag Den tekniska utrustningen, pumpar och annat måste iordningsställas. Sen måste man se till att transporterna till och från – ofta med lastbil långt in i landet – fungerar.

Hur pass självförsörjande är vi?

– Beror på störningsgraden. Om elnätet fungerar eller inte. Men vi har inga lager, mer än de som rullar. Varuflödet pågår ständigt. Dygnet runt. De stora kedjorna har distributionslager, men det är mer omlastningsstationer än riktiga lager. De finns inte.

Vad bör vi ha hemma?

– Mat, vatten, bränsle, ved för några dagar. Vi brukar säga tre dygn. Snöovädret i Stockholm i vintras visade tydligt hur sårbart systemet är.

Det fanns länge 150 gamla ånglok, så kallade beredskapslok, undanstoppade. De skulle kunna dra transporterna på järnväg när elen slagits ut. De kunde i nödfall drivas med ved. Allt monterades ned med stor beslutsamhet när kalla kriget tog slut, då krig och konflikter i närområdet ansågs vara ett avslutat kapitel. I somras flyttades de två sista från sina stallar i Litsnäset i Jämtland. Ett kördes till Järnvägsmuseet i Gävle, det andra till Oxelösund och Föreningen Sörmlands veteranjärnväg. De 108 år gamla loken hade stått stilla sedan 1971, men båda fungerade.

Vid nyåret 2001 var avvecklingen av beredskapslagren klar. Men tiderna och den så kallade ”hotbilden” förändras. Ibland med svindlande hastighet.

– Riskmedvetenheten i Sverige är mycket låg, säger Christina Andersson.

2015 trodde 73 procent av de tillfrågade i en undersökning som MSB gjorde att vi inte skulle drabbas av ett långvarigt (tre dygn långt) strömavbrott inom tre år.

– Ett längre elavbrott innebär allvarliga konsekvenser, Du kommer inte att kunna tanka bilen, transporterna kollapsar, kommunikationerna fungerar inte. De allra flesta tror att sånt här bara händer andra.

Redan för två år sedan började Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att förbereda ”Krisberedskapsveckan”, vårens stora satsning mellan den 8 och den 14 maj. Under tiden började omvärldsläget att förändras till det vi ser nu.

– Människor överlag lever i en orolig tid. Den oro som människor känner måste vi ta på allvar.

Kostnaden för livsmedelslagren var inte direkt svindlande. Det kostade 20 kronor per svensk och år att säkra försörjningen vid en nationell kris. Ett ex av Aftonbladets papperstidning kostar 23 kronor – per dag.

Att ge medborgarna skydd och säkerhet är själva grundbulten i varje civiliserat samhälle, även om det förvisso varit si och så med den saken genom historien.

Men det är själva grunden för varje samhällskontrakt. Redan i Bibeln vimlar det av hänvisningar till hur härskarna byggde upp livsmedelslager som de kunde ta till när världen krisade.

Den som läser sin Bibel finner till exempel följande i 1 Moseboken 41:35–36: ”Under de kommande goda åren skall fogdarna samla in livsmedel: i städerna skall de lägga upp spannmålsförråd som står till faraos förfogande, och de skall hålla lagren under bevakning. På det viset får Egypten ett förråd av livsmedel för de sju hungeråren som kommer över landet, så att det inte dukar under för hungersnöden.”

Och vad hände om lagren tömdes utan att fyllas på igen? Judit 11:12 ger svaret: ”Eftersom deras livsmedel har tagit slut och alla vattentillgångarna sinar har de bestämt sig för att slakta sina djur och funnit det nödvändigt att äta allt, också det som Gud i sin lag har förbjudit dem att äta.”