Hit kan du fly när bomberna börjar falla.
Om du hinner.
Och om du kan tränga dig in.
Var fjärde svensk får inte plats i våra skyddsrum.

text Svante Lidén foto Stefan Mattsson

Laddningen detonerar bara några meter från oss.

Ett dovt, märkligt ljud.

I ett annat läge skulle det ha varit fasansfullt. För då hade ljudet kommit från fientliga bomber. Nu kommer det från bygget på Vattenfalls gamla tomt i Råcksta i norra Stockholm.

Vi befinner oss 17 meter under marken i ett av Stockholms modernaste skyddsrum, byggt som en fristående jättebyggnad i ett ännu större bergsrum. Vi har alltså ingen direktkontakt med det omgivande urberget, vilket i sin tur gör att vibrationerna från explosionerna omkring inte når oss.

Det är rent och fint härnere. Ett bra ställe att parkera bilen, men redan när man kör ner i garaget kan den skarpögde se den djupa tryckvågsficka som förhoppningsvis ska ta emot den värsta kraften från explosionerna utanför.

Själva huvudporten in till skyddsrummet väger 30 ton och står emot det mesta.

Men vem tänker på att det fräscha utrymmet under jorden är ett skyddsrum? Det heter Råckstagaraget och anläggningen drivs av Stockholm parkering.

– Vi har plats för 56 bilar härnere, säger avdelningschef Torbjörn Falksund.

Han och John Düsing, projektledare för renoveringen av Råckstagaraget till ett modernt garage och ett ännu modernare skyddsrum, visar oss runt.

– Om det blir allvar ska 1 440 människor kunna packa ihop sig härnere, säger Torbjörn Falksund.

Och det handlar verkligen om att packa ihop sig.

– En knapp kvadratmeter per person.

Skyddsrummet har en egen vattenreningsanläggning och en egen brunn.

– Den är 70 meter djup.

Anläggningen har ett eget dieseldrivet elverk och ett ventilationssystem som ska kunna rena luften från det mesta. Det finns 72 latrinplatser som kan avskärmas med tältdukar. Men än har dassen inte köpts in.

– Vi kan tömma dem i pumpgropen därborta, säger John Düsing.

Den enda duschen finns i chefsrummet, där skyddsrumschefen har koll på vad som händer.

– Han blir den enda av över 1 400 som kommer att lukta gott.

Det kommer att finnas vatten i skyddsrummet.

– Men annan dryck och mat får de som kommer hit ta med sig själva.

– Och alla kommer inte att få plats. Det är först till kvarn som gäller, säger Torbjörn Falksund.

Gud bevare alla andra. Säger jag.

Redan för två år sedan började Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att förbereda ”Krisberedskapsveckan”, vårens stora satsning mellan den 8 och den 14 maj. Under tiden började omvärldsläget att förändras till det vi ser nu.

Drygt en mil från Råcksta, under Katarinaberget intill Slussen, ligger Sveriges största skyddsrum med plats för över 20 000 personer. När det var klart 1957 var det världens största atombombssäkra skyddsrum. Det är det kanske fortfarande.

Utanför ingången, där Slussen som bäst håller på att rivas, ser det för övrigt ut som om storkriget redan har kommit. Och om kriget verkligen skulle drabba oss så kommer det i bästa fall att se ut som i Aleppo i Syrien härutanför.

Även här syns det att det inte bara är ett vanligt garage. Det finns massor av ledningar och ventilationsrör och kraftiga järnportar som leder upp till trappor mot Katarinavägen, Mosebacke torg och Björns trädgård.

De stora skyddsrummen används som garage och bilarna måste naturligtvis bort i ett skarpt läge.

– I värsta fall får vi dra ut dom med traktorer, säger Torbjörn Falksund.

Planerarna räknar med att vi kommer att ha ett par dygn på oss för att ställa i ordning skyddsrummen. Men är det något man kan vara säkert på i en krigssituation så är det att man inte kan vara säker på någonting.

Vi har 65 000 skyddsrum i Sverige. En del är inte större än en normalstor gillestuga. En del, som de i Råckstaberget och i Katarinaberget, är enorma och skyddar mot det mest, medan andra skyddar mot splitter.

Det bor tio miljoner människor i Sverige. Skyddsrummen har plats för ungefär sju miljoner.

Vet du var ditt närmaste skyddsrum ligger. Inte? Då är det bäst att du tar reda på det. Det kan bli väldigt bråttom dit. Och på allvar – det är först till kvarn som gäller.

Ett skyddsrum ska skydda mot stötvågor, splitter, gas, radioaktiv strålning, brand och rasmassor. I välutrustade skyddsrum ska man kunna vistas i upp till tre dygn.

Ta reda på vilket skyddsrum som ligger närmast dig. Du kan i och för sig söka tillflykt i vilket skyddsrum som helst. Men vid ett skarpt läge kan det bli mycket bråttom och tid bli den största bristvaran.

Det är ingen hemlighet var skyddsrummen ligger. De är tydligt utmärkta – lär dig hur skylten ser ut. Skylten, en blå triangel på en brandgul fyrkant, talar förhoppningsvis om för fienden att här innanför finns det bara civilister.

Bilar och annat som finns i skyddsrummen ska ut vid ett skarpt läge. Inget som förvaras i skyddsrummen i fredstid får väga mer än 60 kilo för att det snabbt ska kunna flyttas. Många tror att det är förbjudet att förvara saker i skyddsrummen. Det är fel. Men skyddsrummen måste kunna tömmas och göras klara inom 48 timmar.

Enligt en förordning från 1946 skulle varje hus med mer än tre lägenheter också ha ett skyddsrum.

Två tredjedelar av Sveriges cirka 7 miljoner skyddsrumsplatser byggdes mellan 1951 och 1974, då kalla kriget var som hetast. De allra flesta platserna finns i flerfamiljshus. Stambyten, fasadrenoveringar och andra ingrepp i husen kan påverka skyddsrummens funktion.

Katarinabergets stora skyddsrum vid Slussen i Stockholm började byggas 1952. Det var inte Sveriges civilförsvarsmyndighet som låg bakom utan Bilägarnas inköpscentral (IC) som bildades 1926. IC sålde bensin och annat som bilägarna behövdes när bilismen slog igenom. IC var en organisation som motarbetade de karteller som gjorde bilägandet dyrare än det behövde var.

Parkeringsbristen i Stockholm var stor och IC – som senare gick upp i OK som senare blev OKQ8 – lyckades få tillstånd att bygga ett jättegarage i berget mot att det också skulle fungera som skyddsrum för 20 000. Men med tanke på att befolkningen blivit fetare sen dess uppskattar en del att bara 15 000 sittande skulle få plats nu för tiden. Skulle skyddsbehovet bli långvarigt skulle Katarinaberget få plasts med 5 000 liggande.
De stora detonationsportarna, som ska kunna klara mindre atombomber, väger över 51 ton. Det finns sex sådana portar och det gäller att befinna sig på rätt sida om den om det smäller.

Dieseldrivna kylaggregat ska hålla temperaturen på en uthärdlig nivå; 20 000 skräckslagna människor alstrar nämligen avsevärda mängder värme. Aggregaten har plats för 200 ton is – som måste dit innan skyddsrummet fylls med folk.

Från början fanns det 250 vattenklosetter i skyddsrummet. De plockades bort när garaget renoverades för 25 år sen och ska ersättas med latrintunnor.

En av ingångarna, diskret markerad med en skyddsrumsskylt, ligger under marken i den lilla parken uppe på Mosebacke torg. För att komma åt nedgången måste man först skotta bort det tunna jordlagret. Det enda som antyder att det kan finnas något därnere är ett ventilationsrör som sticker upp ur marken.

Bygget av skyddsrummet i Katarinaberget var ingen hemlighet. Tvärtom, det var en världsnyhet. Amerikanska tidningen Life, den tiden i särklass största reportagetidning alla kategorier, skickade sin världsberömde fotograf Carl Mydans till Stockholm för att dokumentera storverket.

Att Carl Mydans kom till Sverige var i sig själv en nyhet. Hans bilder från den hårda verkligheten på den amerikanska landbygden och framför allt från andra världskriget (där han 1941 blev tillfångatagen av japanerna i Filippinerna och tillbringade två år i fångenskap innan han utväxlades) till Koreakriget och Vietnam gjorde honom till ett av de allra största världsnamnen inom fotografin. En av hans mest kända bilder var från den japanska kapitulationen ombord på det amerikanska slagskeppet USS Missouri den 2 september 1945.

Reportaget ”Underground Sweden: ’Operation Granite’ builds worlds best shelters against a-war” publicerades den 12 december 1955 och var på sju sidor i tidningen. Mydans besökte och fotograferade även försvarets topphemliga atombombssäkrade hamnanläggningar på Muskö och de bombsäkra flyghangarerna i Linköping. Redan då hade Sverige – som hade världens fjärde största flygvapen – underjordiska hangarer för de flesta av Flygvapnets cirka 1000 flygplan.

Life slog fast att hela Empire State Building skulle få plats inne i Katarinaberget. Och att det svenska civilförsvaret spenderade 17 gånger mer per capita på att skydda civilbefolkningen än vad USA gjorde.

– Varje svensk ska ha rätt till en skyddad plats under jord, sa en tjänsteman till Carl Mydans.

Life hyllade de svenska teknikerna som utvecklat metoder som femdubblat hastigheten för avancerade bergsarbeten under jord – och dessutom sänkt kostnaderna rejält.

– Vi har förlorat all respekt för hård klippa, sa en svensk ingenjör till Mydans.

Och Val Peterson, chef för det amerikanska civilförsvaret sa, djupt imponerad, efter ett besök i de svenska anläggningarna:

– Sverige kommer snart att vara det land som är bäst rustat för att möta ett kärnvapenanfall.

Artikeln som hyllade Sveriges underjordiska satsning spreds över hela världen och publicerades veckan efter att Life hade haft ett stort reportage om den fruktansvärda ryska 3-F – en vätebomb med en sprängkraft på 20 megaton som fick bomben över Hiroshima att framstå som något som avfyrats från en ärtbössa.

FAKTA: ”Om kriget kommer”

”Om kriget kommer” var en broschyr som skickades ut till alla svenska hushåll under kalla kriget.
Skriften kom ut i fem olika upplagor mellan 1943 och 1987 och det centrala budskapet var kristallklart: ”Varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt.” Den följde också med som en del i telefonkatalogerna.
Broschyren gav handfasta råd för hur civilbefolkningen skulle ges åtminstone en chans att överleva det storkrig som kunde bryta ut vilken sekund som helst på den tiden.
Sverige var väpnat till tänderna och hade under några av kalla krigets kallaste år världens fjärde största flygvapen.
Budskapet i de första upplagorna var kompromisslöst. ”Varje angrepp mot rikets frihet och självständighet skall mötas med vapen… Sverige vill försvara sig, kan försvara sig och skall försvara sig.”
Det var inget snack om att ”Envar medborgare måste vara beredd att genom personliga insatser och uppoffringar deltaga i rikets försvar. Det nutida kriget kräver att varje medborgare – man eller kvinna – till det yttersta gör sin insats inom krigsmakten, civilförsvaret, krigsproduktionen, folkförsörjningen, i hemmen eller på annat sätt.”

Broschyren varnade för att kommer att bli hänsynslöst och totalt. Men också att vi aldrig kommer att ge upp: ”Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på Dig det beror. Tro på ditt land, tro på Din egen och Ditt folks försvarsvilja och försvarskraft. Var lojal mot ditt land och gör din plikt i alla skiften,” stod det i 1952 års utgåva.
Medborgarna fick råd om vad de skulle ta med sig när de evakuerades, handfasta råd om mörkläggning – ”tänk på att en enda lampa i mörker kan synas kilometervis och vägleda fienden” – och vikten att hålla sig informerad.
Man fick råd som kunde vara livräddande vid flygattacker, man räknade kallt med att kärnvapen skulle komma till användning. Gasanfall och biologiska stridsmedel fick man räkna med.
”Kriget har börjat – nu gäller det livet” var en av rubrikerna.
Texten: ”Och ditt liv är värdefullt för Ditt land och för de Dinas skydd. Du har inte rätt att kasta bort det.”
Nej, man skulle vara förberedd och veta vad man gjorde,
Och ständigt den andra faran: Spioner och femtekolonnare. ”Se upp för spioner och sabotörer – var på Din vakt mot fiendens propaganda.”
Och att förrädarna fanns inpå oss bevisades bland annat av flygöversten Stig Wennerström som under många år sålde ut hela svenska försvaret till Sovjetunionen.
Alla män mellan 19 – 47 år var värnpliktiga. Alla män och kvinnor mellan 16-65 år var civilförsvarspliktiga.
Dessutom tillkom tjänsteplikt för att ersätta män som mobiliserats inom krigsindustrin och folkförsörjningen.